Kommer du komma tillbaka?
Här sitter jag och tänker, jag tänker på natalie,
Min kusin som var min allra bästa vän,
Kommer du att komma tillbaka ner någonsin?
Jag kan fortfarande inte förstå,
hur kunde du bara flytta upp dit,
trodde du att allt skulle bli bra igen?
Du mår psykiskt dåligt, jag förstår
dig, det är för din oerhört dåliga
uppväxt och barndom,
Men för fan. Vad har vi, dina närmsta
som alltid ställt upp för dig gjort?
Som jag, jag var din bästa vän,
jag kom till dig på psyket nästan
varje dag, jag köpte med mig
cigg, godis och allt du behövde,
jag tog med dig ut på perm,
men vad fick jag för det?
Jag fick mitt psyke förstört,
jag var så ledsen varje gång jag
kom till dig, det var tillräckligt
svårt att jag själv praktiserade på
avdelnignen ovanför dig,
Jag visste hur ni håller på att skada er
och försöka att ta ert liv och få
uppmärksamhet,
men att du försökte få den
uppmärksamheten från mig
din bästa vän som redan mådde
så dåligt hur skulle det gå?
Jag tänkte på dig hela tiden,
det gick inte en minut utan att jag tänkte
på dig och vad du höll på att göra.
Men allt löpte amock, allt
tack vare din jävla mamma som tror att
hon är drottningen av fantasilandet.
Din mamma är ingenting,
din mamma har sårat dig så jävla
mycket och vad gör du?
Du flyttar upp till henne, DU
försöker att fly du också,
men allt du får tillbaka
är att du blir inlagd igen.
Det har gått över två månader sen
du ringde mig senast,
du ringde mig senast dagen
efter min student, men
varför kan du inte höra av dig?
Om du bara visste hur jag kände,
jag vet inte ens om min bästa vän
lever eller har tagit sitt liv,
om jag bara kunde få veta.
Men vill jag veta?
vill jag att du ska höra av dig till mig
efter allt du gjort mot mig sistånde?
all plåga du utsatt mig för.
Kommer jag någonsin att kunna förlåta dig Natalie?
Kommer det någonsin att kunna bli som det var förrut?
Kommer vi att träffas något mer i våra liv?
Tänker du på mig över huvudtaget?
Jag vet inte, jag hade kunnat börja
gråta varje gång jag tänker på dig,
men det orkar jag inte, jag
orkar inte tänka på dig och tycka
synd om dig hela tiden.
det fungerar inte så.
du är inte min bästa
vän längre, jag vet inte om du
är min vän över huvudtaget längre,
det känns som om att du bara
är min kusin nu.
Inget mer </3
Min kusin som var min allra bästa vän,
Kommer du att komma tillbaka ner någonsin?
Jag kan fortfarande inte förstå,
hur kunde du bara flytta upp dit,
trodde du att allt skulle bli bra igen?
Du mår psykiskt dåligt, jag förstår
dig, det är för din oerhört dåliga
uppväxt och barndom,
Men för fan. Vad har vi, dina närmsta
som alltid ställt upp för dig gjort?
Som jag, jag var din bästa vän,
jag kom till dig på psyket nästan
varje dag, jag köpte med mig
cigg, godis och allt du behövde,
jag tog med dig ut på perm,
men vad fick jag för det?
Jag fick mitt psyke förstört,
jag var så ledsen varje gång jag
kom till dig, det var tillräckligt
svårt att jag själv praktiserade på
avdelnignen ovanför dig,
Jag visste hur ni håller på att skada er
och försöka att ta ert liv och få
uppmärksamhet,
men att du försökte få den
uppmärksamheten från mig
din bästa vän som redan mådde
så dåligt hur skulle det gå?
Jag tänkte på dig hela tiden,
det gick inte en minut utan att jag tänkte
på dig och vad du höll på att göra.
Men allt löpte amock, allt
tack vare din jävla mamma som tror att
hon är drottningen av fantasilandet.
Din mamma är ingenting,
din mamma har sårat dig så jävla
mycket och vad gör du?
Du flyttar upp till henne, DU
försöker att fly du också,
men allt du får tillbaka
är att du blir inlagd igen.
Det har gått över två månader sen
du ringde mig senast,
du ringde mig senast dagen
efter min student, men
varför kan du inte höra av dig?
Om du bara visste hur jag kände,
jag vet inte ens om min bästa vän
lever eller har tagit sitt liv,
om jag bara kunde få veta.
Men vill jag veta?
vill jag att du ska höra av dig till mig
efter allt du gjort mot mig sistånde?
all plåga du utsatt mig för.
Kommer jag någonsin att kunna förlåta dig Natalie?
Kommer det någonsin att kunna bli som det var förrut?
Kommer vi att träffas något mer i våra liv?
Tänker du på mig över huvudtaget?
Jag vet inte, jag hade kunnat börja
gråta varje gång jag tänker på dig,
men det orkar jag inte, jag
orkar inte tänka på dig och tycka
synd om dig hela tiden.
det fungerar inte så.
du är inte min bästa
vän längre, jag vet inte om du
är min vän över huvudtaget längre,
det känns som om att du bara
är min kusin nu.
Inget mer </3
Kommentarer
Trackback
