Emma Patricia Desirée Andersson

Klockan 07.20 ringde alarmet på mobilen,
jag var fortfarande trött, skulle jag stiga
upp eller sätta mobilen på snoozning?
Det fick bli att jag snoozade, halv åtta steg
jag upp, drog på mig kläder och gick ut i köket
och tog ett glas oboy, gott!

Jag slängde på mig skorna och gick med
bestämda steg mot vårdcentralen eller nu mera
kallat hälsomediskinska centert!
Jag gick till receptionen utan att se att man skulle
ta nummerlapp och gickin och visade henne min
kallelse, sätt dig ner i väntrummet sa hon!
Så jag satte mig ner och väntade på att en
sköterska skulle hämta in mig så vi kunde ta
testet! Där satt jag med två äldre herrar och
väntade, jag satt och lyssnar på deras konservation
om svininfluensan och de hälsade glatt på alla
de andra som gick in i byggnaden..

Emma Andersson, hörde jag någon säga.
Yes äntligen var det min tur att få komma in..
Hon frågade lite frågor om min allergi och jag
svarade ärligt, eller jag försökte iallafall -.-
Efter en kort stund så ritade hon in 12 svarta
prickar på min underarm, senare hällde hon på
vätskan och gjorde hål vid prickarna.

Jag fick gå ut och sätta mig i väntrummet en kvart
och då tog jag chansen och läste metron, där
stod mest skit, eller som den äldre herren bredvid mig
sa, det är en skittidning med reklam i!
Där satt jag och lyssnade på herren som nu satt brevid
en dam istället. De pratade om att de flesta av
sköterskerna var nya, Intressant!

Då var det klart, fick lite information men samma
allergier som sist, helvetet också,
hund, kvalster, pollen och björk, kan det bli bättre?

Snälla gud, vad har jag gjort för ont för att få dessa
hemska allergier? Kunde du inte valt ut en och gett mig
istället för att ge mig fyra hemska?

Jaja, då får jag gå hem igen, läkaren kontaktar en
om resultatet som var detsamma som förr.
Jag gick snabbt hemmåt och på vägen läste jag
broschyrerna jag fått med mig, väl hemma går jag
direkt in på mitt rum, slänger av mig kläderna och
bums ner i säng.
Kunde jag somna?
Först lyssnar jag på en hund som stör mig,
rivandes går han runt på alla dörrar
för att förgäves störa alla oss som sover.
Det går fem minuter, yes han slutar!
Jag sluter ögonen och känner hu skönt det
är att ligga under tecket igen!
Ett, två, tre. Mobilen ringer, det är jobb som
ringer och frågar om jag kan komma klockan ett
istället för tre, visst svarar jag!

Vad är livet värt om inte störiga hundar,
besök på vårdcentralen och en ringande mobil?
Välkommen till verkligheten kompis!